Lördagen den 12 oktober vaknade jag med känslan att nu var det på gång, fullmåne och vi var nu 9 dagar över beräknat datum och vi kände oss redo! Vi gick en familjepromenad, käkade lunch och det var först framåt kvällen värkarna drog igång. Eftersom värkarna var regelbundna (var 6e minut och varade ca 30 sek), så ringde jag barnmorskan. Maken och Felicia började plocka fram poolen och efter vi lagt Felicia kom barnmorskan över och undersökte oss, tog mitt blodtryck och lyssnade på bebis hjärtljud med doppler. Allt såg fint ut och för att stötta kroppen och processen fick jag akupunktur. Värkarna höll sig desamma så framåt midnatt gick vi och lade oss för att vila och så åkte barnmorskan hem.
Jag lyckades slumra mellan värkarna men definitivt inte under dem, vaknade tidigt och tog mig ut på en kort promenad till sjön för att få lite rörelse och njuta av soluppgången. Det kändes som värkarna ökat så barnmorskan kom tillbaka efter frukost och gjorde ny undersökning. Denna gången gjorde hon även inre vaginal undersökning och jag var endast öppen 3 cm.. Detsamma med långsam utveckling av förlossningen var det med Felicia. Jag fick akupunktur igen och använde mig även av homeopatiska medel för att hjälpa processen komma framåt. Likaså använde jag eteriska oljor, för att de luktar gott men främst för dess effekter att lugna sinnet, ge energi, samt skönt för en trött ländrygg.
Felicia fick åka till en kompis och förhoppningen var att hon skulle komma hem igen efter några timmar och vara med vid sitt lillasyskons födsel, men det dröjde så Felicia hade sin första övernattning iväg från oss! Hela dagen var värkarna ca var 5-6 minut, så barnmorskan lämnade oss och jag och maken gick promenad till sjön, kikade på film och bara försökte mysa och ta det lugnt i väntan.
Framåt kvällen började sedan den aktiva delen av förlossningen dra igång med starkare värkar och oftare. Varken slempropp eller vatten hade gått, så barnmorskan önskade göra ännu en inre undersökning för att kolla läget och även stretcha cervix. Vanligtvis gör hon sällan inre undersökningar men då vi stod still så länge så kändes det som ett bra alternativ. Vi testade även rebozo och en mängd olika positioner för att försöka öppna pelvis och hjälpa Freja neråt.
Mina krafter både psykiskt och fysiskt började ta slut, nu var jag ca 8 cm öppen men det tog totalt 9 timmar av aktiv förlossning innan Freja kom ut! Själva slutfasen tog 20 min, så när värkarna väl började trycka Freja neråt så gick det snabbt och ”lätt”. Det tuffa var att hennes huvud varit på samma plats så länge att vi nästan gav upp och åkte in till sjukhuset, både för att jag började bli trött men också för att det kanske var något som gjorde att hon inte kunde komma ner (typ kort navelsträng). Men hjärtljudet var hela tiden bra så barnmorskorna var lugna och trygga i bebis välmående.
När vi tvekade gick vi ut i midnattsmörkret och bara tittade upp mot himlen för att få lite distans och perspektiv. Är det något som tar en in i kroppen och i nuet så är det en förlossning, all tidsuppfattning försvinner och all fokus är på det som sker i stunden. Barnmorskan frågade vad min och makens inuitiva känsla var och båda svarade att vi vill stanna hemma och jag klarar att föda bebis med egen kraft.
Freja föddes i poolen (kl 03 den 14 okt, 11 dagar efter BF), jag satt på huk med maken som stöd bakom. Vattnet är enormt skönt och avslappnande vilket gjorde att jag kunde vila bra mellan värkarna. Något som gav energi mot slutet var frysta isbitar av kokosvatten, det kom jag så väl ihåg från förlossningen med Felicia så hade förberett ett gäng i frysen. Även när maken kom med eteriska oljor att dofta under värkar gav ny välkommen kraft.
Lite drama blev det efter Freja kommit ut då navelsträngen gick av! Lyckligtvis var det ingen fara och hon förlorade minimalt med blod, dock missade vi möjligheten med sen avnavling vilket gör att Freja gick miste om en del blod tyvärr. Detta gjorde också att jag fick injektion med syntetiskt oxytocin då moderkaka och halv navelsträng var kvar i mig. Efter ca 30-40 min kom moderkakan ut. Den såg jättebra ut och vi sparade den i kylen för att göra avtryck och sedan piller av den för mig att äta. Vi låg kvar i poolen och myste ett tag, Freja letade sig ganska snabbt till bröstet och började smidigt amma. Som en liten “välkomstritual” tog maken 1 droppe eterisk Frankinsenceolja samt en droppe Valor i sina händer och höll över Frejas huvud samt längs ryggraden. Detta för att oljorna har en väldigt hög energetic frekvens och just under bibliska tider använde man Frankinsence på detta sätt, just för att det sades främja brain development.
Vägning och mätning väntade vi med i några timmar. Hon var 53cm, vägde 3710 gram och huvudomfång 36cm. Barnmorskan undersökte mig lite snabbt och det visade sig att jag inte hade spruckit något alls och inte fått en skråma.
Den absolut häftigaste och största känslan är när bebis är på väg ut, kroppen och bebis bara vet vad de ska göra, så det är bara att andas, ta det lugnt och hänga med! En av barnmorskorna filmade korta snuttar genom hela förloppet, vilket är fantastiskt att ha som minne och även visa barnen när de blir äldre. Jag är så tacksam och stolt över att även Freja föddes i hemmet, den finaste och tryggaste platsen att välkomnas på! Även första dottern föddes hemma och går att läsa om här.
